Hållbarhetsregleringsändringar: Detaljerad översikt och hur man använder teknik för att anpassa sig till dem
Efter att ha pratat med många hållbarhetschefer både i icke-finansiella företag och bland investerare och kapitalförvaltare det senaste året har termen ”regulatorisk tidvattenvåg” varit ett återkommande ämne. Oftast används termen för att hänvisa till de ökade krav på hållbarhetsrapportering som kommer från EU som en del av deras ambitiösa plan för att öka transparensen kring hållbarhetsresultat i företag.
I den här artikeln kommer vi att diskutera några av de viktigaste kommande förändringarna i EU:s hållbarhetsregler, motivationen bakom och potentiella konsekvenser av regelverket, samt de tidiga erfarenheterna från att arbeta med företag som använder ramarna för att rapportera. Slutligen kommer vi att undersöka hur programvara kan användas för att göra rapportering korrekt och effektiv, och för att göra det möjligt för företag att agera för att förbättra sin hållbarhetsprestanda.
Vilka är de viktigaste förändringarna i hållbarhetsreglerna?
För att förstå vad som är de förändringar i hållbarhetslagstiftningen som gäller, låt oss ta en kort översikt över förändringar i hållbarhetslagstiftningen som kommer från EU:s sida:
SFDR: Förordningen om offentliggörande av hållbara finanser trädde i kraft 2021 och gäller för finansmarknadsaktörer som investerare och kapitalförvaltare. Särskilt för företag som erbjuder gröna investeringsprodukter, till exempel gröna fonder, måste de nu rapportera ganska omfattande information om hållbarhetsresultatet för sina investeringar. Detta inkluderar rapportering om taxonomianpassning av investeringarna för fonder som antingen har miljöinvesteringsmål eller främjar miljöegenskaper. Dessutom måste alla fonder som hävdar att de utför hållbara investeringar spåra indikatorer för principiella negativa effekter för sina investeringar för att säkerställa att ingen av dem skadar något hållbarhetsmål väsentligt. Ett av huvudmålen är att slutinvesterare, till exempel pensionsfonder eller icke-professionella investerare, ska kunna veta hur hållbara deras investeringar är. För mer detaljerad information om SFDR, vänligen se vår tidigare artikel.
CSRD: Direktivet om hållbarhetsrapportering trädde i kraft den 5 januari 2023 och kommer att ersätta det icke-finansiella rapporteringsdirektivet (NFRD) som för närvarande gäller för alla stora företag i EU. CSRD ställer flera nya och viktiga krav på företag. Först och främst kommer CSRD att utvidga omfattningen av vilka företag som är skyldiga att rapportera om EU-taxonomin från inte bara börsnoterade företag utan också de stora icke-noterade företagen från och med räkenskapsåret 2025. Detta förväntas öka omfattningen av de företag som måste rapportera från cirka 11 000 till mer än 50 000. Dessutom kommer CSRD att införa ett nytt rapporteringsramverk för icke-finansiella företag, kallad European Sustainability Reporting Standards (European Sustainability Reporting Standards).ESRS). Stora icke-finansiella företag av allmänt intresse kommer att behöva rapportera enligt ESRS 2025 för räkenskapsåret 2024. Standarden utvidgar dramatiskt omfattningen av vad icke-finansiella företag behöver rapportera om, inklusive informationskrav relaterade till både miljö-, social- och styrningsämnen. Omfattningen av CSRD beskrivs närmare i vår blogg.
Taxonomiförordning: Medan PAI-indikatorerna och ESRS huvudsakligen är inriktade på rapportering och öppenhet, handlar taxonomin också om klassificering av vad som är hållbara aktiviteter. Den taxonomireglering beskrivs grundligt i flera tidigare Celsia-artiklar.
Nettoeffekten av dessa nya förordningar och direktiv är en massiv ökning av rapporteringskraven för både icke-finansiella (”normala”) företag och för finansmarknadsaktörer. Som Celsias hållbarhetschef, Cathrine Dehli, uttryckte det: ”Detta är den största spelförändraren när det gäller transparens och hållbarhetsprestanda för företag som jag någonsin sett.
Varför behöver vi dessa nya förordningar och direktiv?
Innan vi går in på den tekniska delen av det är det viktigt att titta lite närmare på varför vi har dessa regler. EU har satt upp en ambition om nettonollutsläpp fram till 2050 och för att nå detta mål uppskattas det att cirka 350 miljarder euro i ytterligare investeringar måste riktas till hållbara verksamheter varje år under de kommande 27 åren. För att se till att nå det målet måste vi först svara på frågan; vad är egentligen en hållbar investering? Detta har varit tuffare än man kanske tror. EN studie utförd vid MIT Sloan School of Management fann att när man jämförde några av de mest använda ESG-betygen korrelerade de med endast 61%. Som jämförelse korrelerar vanliga kreditbetyg med cirka 99%. Det finns med andra ord ingen gemensam förståelse bland ESG-kreditvärderingsinstitut kring vilka företag som faktiskt är hållbara. Poängen här är inte att ESG-kreditvärderingsinstituten gör ett dåligt jobb - det är snarare att det har varit, och är fortfarande, extremt svårt att identifiera vilka företag som faktiskt är hållbara.
Studien som rapporterade dessa siffror påpekade också att tillsynsmyndigheter kunde göra sin del genom att harmonisera ESG-upplysningar mellan företag. Med andra ord- se till att alla företag rapporterar på samma ramverk. Detta är det uppdrag EU har satt upp för att använda denna ”regulatoriska tidvattenvåg” som det viktigaste verktyget för att komma dit.
Om EU lyckas med sitt uppdrag kommer det att göra det betydligt lättare att jämföra hållbarhetsresultaten mellan företag. Glöm 61% korrelationen mellan ESG-betyg - med jämförbara hållbarhetsdata tillgängliga kan vi förvänta oss att betyg och den allmänna uppfattningen om hållbarhetsprestanda blir mycket mer harmoniserade. För investerare blir några av de viktigaste konsekvenserna att det blir lättare att identifiera de investeringsalternativ som faktiskt är hållbara. Dessutom kommer hållbarhetsrapporteringen om sina investeringsprodukter enligt SFDR att bli enklare eftersom de icke-finansiella företag de investerar i kommer att offentliggöra nödvändig information offentligt.
För de icke-finansiella företagen skulle den ökade öppenheten kunna göra det lättare för de mest hållbara företagen att skilja sig från sina konkurrenter. Medan många företag kunde hävda sig vara hållbara tidigare, blir det nu lättare att skilja de sanna hållbarhetsledarna från resten, vilket potentiellt ökar både tillgången till billigare finansiering och kunder för de gröna företagen. Tidigare har det också varit en utmaning för många företag att de ställs inför en bred uppsättning dataförfrågningar från både sina kunder och investerare. Som en av cheferna för hållbarhet pratade vi om att uttrycka det; ”De olika kunderna och investerarna ber om mer eller mindre samma information, bara i lite olika format. Detta gör det till mer än en copy-pasta-övning och vi lägger mycket tid på att bara tillhandahålla data istället för att använda resurserna för att faktiskt förbättra våra ansträngningar ”. Med mer konsoliderade rapporteringskrav förväntar sig EU att företagen kommer att ställas inför färre ad hoc-begäranden om data, vilket sparar tid för många hållbarhetsarbetare.
Hur stor blir rapporteringsbördan för företagen?
Som framgår av avsnitten ovan kan det finnas många fördelar för både icke-finansiella företag och investerare till följd av ökade rapporteringskrav. Det finns dock ingen hemlighet att många företag också tycker att de ökade kraven är överväldigande. Att samla in data, tillhandahålla dokumentation och konsolidera mätvärden att rapportera om är en omfattande övning. Enligt Europeiska kommissionens egna uppskattningar förväntas kostnaden för rapportering om taxonomin uppgå till cirka 20 000 — 50 000 euro per år för EU-företag som är skyldiga att rapportera. Uppskattningarna för ESRS-rapportering går ännu högre, med en beräknad årlig kostnad på 40 000 — 320 000 euro enligt EFRAG. Det råder ingen tvekan om att dessa siffror är höga, och för att säkerställa ett brett antagande av rapporteringsstandarderna utöver de företag som är reglerande skyldiga att rapportera, t.ex. små och medelstora företag, kommer det att vara viktigt att minska kostnaderna. Här kan teknik spela en viktig roll.
För att förstå hur teknik underlättar och förbättrar rapportering, låt oss först titta närmare på vad utmaningarna är för företag i deras rapportering. Genom att bistå mer än 100 företag i deras anpassningsbedömningar för EU-taxonomin och genom att granska EU-taxonomins behörighet för mer än 1500 företag har vi gjort några viktiga iakttagelser:
- Komplexa krav från EU. Vi har haft kontakt med flera hundra företag de senaste två åren, och har ännu inte träffat ett företag som gjorde hela rapporteringen utan någon form av extern hjälp från konsulter eller advokater.
- Utmanande att organisera processen. Eftersom de nya ramverken täcker många ämnen och också är kopplade ihop med finansiell rapportering, måste delar av organisationen som inte har samarbetat så mycket tidigare nu arbeta nära varandra.
- Konsekvens i ramverket är nyckeln. När alla dessa delar av organisationen är involverade har vi också upplevt det som viktigt att alla tolkar kriterierna konsekvent och matar in data i ett strukturerat format.
- Obligatorisk rapportering- viktigt för att få det rätt. I takt med att hållbarhetsrapporteringen går från frivillig till obligatorisk ökar också kraven på noggrannhet.
- Dokumentation är svår. En av de största utmaningarna som vi har sett är också att samla all dokumentation som stöd för bedömningen.
Viktiga trender för hållbarhetsrapportering
Genom att kombinera observationerna med insikter om vad som kommer från EU ser vi fyra huvudtrender växa fram i hållbarhetsredovisningen:
Fler ESG-ämnen att rapportera om
Tidigare har många företag kunnat välja vilka hållbarhetsindikatorer de ska rapportera om. Många har fokuserat på vissa sociala indikatorer och styrningsindikatorer, och kanske utsläpp av växthusgaser i omfattning 1 och 2. Både taxonomin, SFDR och ESRS introducerar ett bredare spektrum av ämnen att rapportera om genom att inkludera ämnen som anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald, cirkulär ekonomi och föroreningar också. Den utökade omfattningen kommer att fortsätta att öka antalet anställda i ett företag som är involverade i hållbarhetsredovisning, allt från ekonomisteam till drift, ledning och teknisk personal med detaljerad kunskap om projekten eller anläggningarna. Totalt sett ser vi att företag vanligtvis involverar 2-5 gånger så många anställda i rapporteringsprocessen jämfört med tidigare hållbarhetsrapporteringsinsatser.
Konvergens mellan hållbarhet och finansiell rapportering
Eftersom hållbarhetsprestanda blir allt närmare kopplat till tillgång till kapital och även övergår från att vara frivilligt till obligatoriskt ser vi att kraven på noggrannhet har ökat dramatiskt. Dessutom kommer CSRD i framtiden att ställa krav på extern revision av hållbarhetsredovisningen. Som ett resultat börjar många företag behandla hållbarhetsrapportering mer som finansiell rapportering, både när det gäller processuppsättning och vem som är ansvarig. Revisionsspår blir också allt viktigare eftersom de mest framåtlutande företagen vill ha sina rapporter redo för revision redan nu.
Snabbt utvecklande ramverk och bästa praxis
EU har gjort snabba framsteg när det gäller genomförandet av de nya ramarna och har också tillhandahållit flera omgångar med vägledning om tolkning av bästa praxis av ramarna. Resultatet är att företag måste ägna stor uppmärksamhet åt de senaste uppdateringarna för att säkerställa att rapporteringen följer bästa praxis. De flesta företag löser detta genom att antingen investera sin egen tid eller arbeta med konsulter eller mjukvaruverktyg för att se till att deras ramverk alltid är uppdaterade.
Ett snabbt införande av nya standarder och bästa praxis skulle också kunna främja mer samarbete mellan företag. Att vara hållbar är en konkurrensfördel, men att rapportera korrekt om hållbarhet är något som alla är intresserade av att sina kamrater gör rätt. Hållbarhetsredovisning är därför ett område som lämpar sig väl för samarbete mellan företag. Vi ser redan några bra exempel på detta bland de företag vi arbetar med, både i form av offentliga webbseminarier, branschspecifika seminarier och konkurrenter som samlas för att dela bästa praxis för rapportering.
Fler små och medelstora företag kommer att rapportera, drabbas av investerare
Bland de icke-finansiella företagen är det bara företag med mer än 500 anställda som är av allmänt intresse (t.ex. listade) skyldiga att rapportera om taxonomin fram till nu. Ändå finns det ungefär tio gånger så många små och medelstora företag jämfört med företag som använder Celsia-verktyget än nu. Det främsta skälet till detta är att små och medelstora företag indirekt drabbas av rapporteringskraven genom sina investerare som måste rapportera. Dessutom ser vi att många små och medelstora företag som fokuserar på hållbarhet vill rapportera frivilligt för att bevisa sina goda resultat.
De små och medelstora företagens antagande av rapporteringsramarna är en av de faktorer som driver behovet av radikala minskningar av kostnader, tid och komplexitet i rapporteringen, eftersom de mindre företagen normalt har mycket mindre resurser att spendera på rapportering än större företag.
Hur man använder teknik för att effektivisera rapporteringen
I Celsia tror vi starkt på att teknik kan bidra till att mildra de tidigare nämnda utmaningarna för att göra hållbarhetsrapporteringen, spårningen och hanteringen så korrekt och effektiv som möjligt. På grund av de ökade kraven på noggrannhet tror vi att framtiden för hållbarhetsprogramvara inte är ”allt-i-ett-lösningar”, utan snarare en bunt dedikerade verktyg som löser olika behov av spårning av hållbarhetsdata. Detta kan till exempel innefatta att ha ett verktyg för koldioxidredovisning, ett annat för att spåra mänskliga rättigheter i leveranskedjan och ett tredje för att spåra återvinningsgraden för företagets produkt. Med en uppsättning dedikerade verktyg är det viktigt att de har bra integrationer med varandra för att säkerställa smidigt dataflöde och undvika extra arbete när det gäller insamling och aggregering av data för rapportering.
Med trenden att ett ökande antal anställda från olika avdelningar samarbetar i rapporteringsprocessen är det också viktigt att programvaruverktygen underlättar ett effektivt samarbete. Detta inkluderar möjligheten att kommunicera inuti lösningen, men också att lösningen säkerställer att alla som deltar i processen är på samma sida i tolkningen av krav och vilken typ av data de behöver mata in. Det senare kan lösas på många sätt med de tekniska verktygen, till exempel genom att utbilda användarna genom att tillhandahålla kontextuell information eller genom att ha bra mekanismer för att upptäcka fel inmatning.
Slutligen råder det ingen tvekan om att användningen av artificiell intelligens (AI) kommer att vara till ökad hjälp i hållbarhetsrapporteringen under de kommande åren. Flera programvaruleverantörer (inklusive Celsia) börjar redan använda stora språkmodeller (LLM) för att påskynda datainsamling, syntetisering och rapporteringsprocesser.
Några identifierade tidiga användningar av sådana modeller har varit:
- Läsning av dokumentation, gör bedömningarna mer automatiserade och revisionen effektivare.
- Rengöring av data, t.ex. kartläggning av finansiella data till specifika taxonomiaktiviteter.
- Tillhandahållande av vägledning om tolkning av förordningarna.
- Ge feedback på förbättringsområden inom hållbarhet baserat på dokumentation av befintliga insatser.
Det här är bara några exempel - det finns många fler områden där AI kan vara till god hjälp i rapporteringsprocessen. Det är viktigt att använda sådana AI-modeller för vad de är- verktyg för att effektivisera rapporteringen, inte sanningskällor. Ändå råder det ingen tvekan om att dessa modeller har makten att radikalt effektivisera rapporteringsprocessen framöver så att företag kan lägga mindre tid på rapportering och mer tid på att faktiskt bli mer hållbara. Användningen av AI i hållbarhetsrapportering och hantering kommer att vara ämnet för ett kommande Celsia-webinar där vi kommer att utarbeta olika användningsområden för AI och diskutera de lösningar vi utvecklar. Håll ögonen öppna!
Slutsats
Det råder ingen tvekan om att de senaste EU-reglerna och standarderna innebär stora förändringar av vad som krävs av företagens hållbarhetsrapportering. Om EU lyckas med sina mål för lagstiftningsändringarna kan både företag och investerare dra nytta av standardiserad rapportering som leder till ökad öppenhet och färre ad hoc-dataförfrågningar från användare av hållbarhetsdata. Medan vissa företag tycker att rapporteringskraven är överväldigande i början, handlar det om att komma igång - det blir mycket lättare andra gången. Med de nuvarande trenderna med fler ESG-ämnen att rapportera om och ökade krav på noggrannhet ser vi också att first movers har en fördel eftersom de kan bevisa sina hållbarhetsinsatser i större utsträckning än sina kamrater som ännu inte tar de nya reglerna och standarderna i bruk. För att göra rapporterings- och hanteringsprocessen både korrekt och effektiv tror Celsia att dedikerade tekniska lösningar kommer att spela en viktig roll.
Fortsätt att läsa
Alla inlägg
